Angelica

När man är ute.. alltså ute och festar, så lyckas många flickor få pojkar över sig. För att vara exakt så får dom sig ett strul. Det händer väääldigt många, (speciellt samma flickor också)... men inte mig.
Inte för att jag söker efter ett strul, absolut inte! (gillar inte det här med one night stand).

Men ibland undrar jag varför man alltid ser samma flickor hånglandes med nån pojke. Är det flickorna som helt enkelt bjuder in? Och isåfall varför? Massa olika!!? Varför är det inte bara en man vill ha, räcker inte det? Och varför faller alla killar för inbjudan? Tar dom vad som helst, vem som helst?
Eller är det pojkar som helt enkelt faller för samma flickor, tycker samma flicka är fin?

Jag är inte den där flickan. Vill inte vara det heller.. Jag värdesätter min kropp och den närhet jag har att ge och ger den därför bara till speciella personer.
Men det jag undrar är varför inte ens nån försöker... är det för att man helt enkelt är för ful? eller har dom alldeles för mycket respekt för en så de inte vill leka med en? Eller ser man kanske farlig ut?

Jag vet inte? men nått är det som inte stämmer, när vissa kan få vem som helst, hur som helst.. och vissa syns antagligen inte. Måste en flicka puta med läpparna och visa tuttarna och vara underdominant för att en pojke ska vilja vara i närheten och se henne. Känner dom att dom har övertaget då? att dom kan följa kuken och om dom nästa dag ångrar sig kan dumpa flickan... Är det värt att ge kyssen till honom då?

Kanske det är bättre att vara orörd och att de fortfarande har respekten kvar, för när nån väl vågar närma sig kanske det verkligen betyder nått?
Fast frågan var ju nu om människorna håller sig borta för att man är ful eller för att de har respekt?

Jag lever för helgerna,
just nu är vardagen skitjobbig.. vill helst bara gråta hela tiden.
ETT glädjes ämne snurrar runt i mitt huvud, ETT!
och det räcker för att få mig att le ibland och orka fortsätta lite till.. lite till sen är skiten slut!
Ut mot friheten och en sommar där saker kommer att hända. Det vet jag.
En sak vill jag verkligen ska hända, men att tro på nått fint är att skjuta sig i huvudet.
Så de där händelser som enligt mig är ' farliga ' låter jag bara finnas lite där i bakhuvudet, för att slippa smällar. Men hur ska det gå till om tanken hela tiden går runt inne i mig?
Jag ska försöka inse att vissa saker bara är drömmar.

Jag orkar inte med att planera och förbereda mig inför framtiden! För nutiden.. LIVET är alldeles för spännande just nu.
Ge mig nått som tar mig nånstans!

----------------------------

Fredag
Den dagen mådde jag inge bra, orkade inte med alla lektioner och det fick mig att må ännu sämre. Som tur var hade jag Markus med mig och vi gick runt på stan ett tag,
för en liten stund när vi gick där så kändes solen ljusare och varmare än vanligt.
Det svalnade sakta men säkert tills Evelina kom. Vi var hemma hos mig ett tag tills vi gick till parken.
I parken var det fina människor. Vi dansade, sjöng, drack, pratade, kramades, lekte och säkert en massa mer...
Ritz bröt som vanligt mot mänskliga rättigheter och lät mig inte komma in och dansa. Jag och Jacob gick till parken för att kolla läget och hämta hans vinflaska,

plötsligt så kom polisen från ingenstans. Jag var smidig!! och kunde inte hålla mig för skratt för dom skulle göra en anmälan, så frågade Jacob om det blev böter eller nått sånt.. men dom skulle göra en anmälan som sedan skulle läggas ner.. Vad är det för ide? Slöseri på tid, papper, bläck i pennan och onödig diskution + att dom drog ner stämingen på kvällen. Det var minsann varken eco eller snällt.

vi gick tillbaka till Ritz, satt där ett tag och jag var mest tyst för jag hade fullt upp att titta, på en.. människa.
vi bestämde oss för att gå hem till Jacob och se på sagan om ringen triologin. vilka förhoppningar man har om sig själv när man är onykter.. vi borde ha fattat att vi allihopa skulle somna, det gjorde vi. Dom flesta på Jacob, lilla pojken blev nog mosad..

vaknade på morgonen av att solen steg upp och att fåglarna kvittrade och i bakgrunden spelades may it be med enya, soundtracket från sagan om ringen. Just i den stunden kändes det så härligt, ville bara ut och springa i sommren. och det gjorde jag.. eller sprang gjorde jag inte, men jag gick. härligt var det.

Lördag
Solade, var hos mormor en sväng och på kvällen var jag och Evelina på Ritz och dansade. DANSDANSDANS!!
Trevlig kväll minsann :)


Söndag
Som vanligt.. Söndags ångest, gråta,ont,spy,dö.. Varför blir det alltid såhär?

Igen får jag väl säga.. Har testat olika nu men måste nog säga att blogg.se är minst komplicerad så därför blev det denna.

Idag är det Söndag, vilket jag inte brukar gilla. Men denna Söndag har jag faktiskt ingen Söndags-ångest. Det känns härligt. Har varit på ett ganska bra humör hela dagen.

-------------------------------

Varför jag valde att göra en ny blogg nu är p.g.a att det känns som det är en ny start i mitt liv just nu och jag vill börja blogga därifrån.
När det var som sämst mellan mig och Simon och när det tog slut, så mådde jag inte bra. Jag var inte jag. Jag bearbetade sorgen på många konstiga sätt.

Men precis nu, för någon vecka sen kanske.. så kändes det som om jag vaknade upp på nytt tillsammans med våren.
Det var som att det bara sa plopp och jag förstod på nått sätt att jag är jag. Att jag är mitt uppe i livet med hur mycket möjligheter som helst. Jag kan nog inte säga att jag varit singel och fri förenns när jag kom på detta. För jag har haft den där människan i tankarna, brytt mig och tänkt tillbaka på allt vi hade tillsammans och hade en känsla av att jag aldrig kommer få det så fint igen. Visst kommer jag aldrig få tillbaka den känslan. Men det finns andra nya känslor och händelser att uppleva.
Det känns liksom som om den tiden var det första riktiga 'kapitlet' i mitt liv som verkligen har format mig. Och nu känner jag att jag har tatt mig igenom det första kapitlet och det är början på det andra.

Visst saknar man det första kapitlet, men en bok måste fortsätta... men den vore ju inget utan sina föregående kapitel? Det är just det jag försöker få honom att förstå, men då blir han arg på mig och tror att jag bara vill glömma allt och han tar det som om jag vill såra honom..
Jag vill ju inte förtränga bort det första kapitlet, jag vill fortsätta vandringen till nästa.. Att börja om på en helt ny bok är omöjligt när man kommit så långt. Man ska fortsätta med historien man har bakom sig. För det du varit med om finns där i dina rötter och det går inte att ta bort. Man formas efter det man har bakom sig. Det var det jag insåg sen kunde jag börja bearbeta sorgen och nu har jag förstått handlingen och fortsätter antagligen in i andra kapitlet.. Det känns så iallafall. (skulle velat att han var med i det också, fast i en annan relation. men han ville inte..det funkade inte)
Jag vet inte vad detta kapitel handlar om. Jag bara känner att det är påväg. Vad det handlar om förstår man nog inte förenns det är slut. Tills dess lever man i det. Och det är vad jag tänker göra nu...