Angelica

Det är väl så du tycker att det är.. om du ens läser?

Nu gråter jag. Jag är ledsen.
Det var du och jag en gång. Låter som vi har nått jävla förhållande.. men vafan, det känns väl när vänner försvinner också? Det är inte bara kärlek som gör ont.
Vi var som perfekta för varanndra. När jag kände mig liten och otrygg så tänkte jag på dig. När jag tänkte på framtiden och blev rädd så var det du och jag i Göteborg som räddade allt. Jag hade alltid skoj när jag var med dig. När jag behövde kloka ord så var du där. Precis som en liten extra morsa var du. Du hade allt som jag behövde. Allt kändes så självklart med dig. Men inte nu längre..
Fanfanfan

Tänkte åka hem till dig nu när jag får pengar. Innan jag börjar jobba.. Tänkte att vi kunde hänga i karlstad nån dag. Men så blir det antagligen inte. Skit!

-----------------------------

Jag tänker heller inte hålla på och säga nej inte saker som är sant. Det har jag alltid gjort så jag ska skriva det... jag är tydligen förälskad, det verkar så. På mitt beteende. Antingen är jag på topp eller nere på botten. Och när jag är på topp är jag med den personen och när jag är på botten är jag inte med den personen.

Jag saknar Christof. Han är galen och får allt att bli så självklart och skoj. Kanske inte alltid.. men det har aldrig känts botten när han är med. Det är antingen okej eller bra eller super bra!

Idag vaknade jag faktiskt elva och gick upp halvtolv. Så nu känns det som jag har möjlighet att fånga dagen lite. Ska försöka göra det. Ska dricka kaffe nu och gå ner på stan sen.