Rest in peace.
Igår kväll hände hemska saker, sånt som inte får hända...
Simons farfar ville visa sina rötter för honom i Finland innan han dog (eftersom han är en gammal man). Men de kom aldrig längre än till Stockholm, för där avled han.
Det första man tänker är: Nej, va hemskt! Han fick aldrig visa det han ville. En vilja i hans liv blev ogjord. Men jag vet inte.. På samma gång känner jag att vad härligt det måste vara att dö när man känner att man är påväg, till nått man saknat att göra. Då är man liksom lycklig, förväntansfull och har något framför sig. Skulle han ha gjort resan fullt ut och kommit hem till vardagen igen, sitta där och veta att man är gammal och dör snart. Att dö i en liten lägenhet... Att dö när man är påväg, när man har den där känslan i kroppen så tror jag att den kommer leva kvar som en possetiv energi.
När han lämnade sin kropp tror jag han tog de största kliv han någonsin tagit, ut mot hamnen i stockholm, steg på färjan där han alltid kommer stanna med en lyckliga känslan att äntligen är jag påväg.
---------------------------------------------------
Förövrigt så har denna dagen varit seg. Har vandrat omkring i skolan mest för mig själv och lyssnat på musik, och bara gjort det jag skulle göra.. Har inte orkat tänkt på det jag gjort. Just nu virvlar det andra tankar i min skalle :-)
Satt kvar på skolan till fyra och planerade om våran utställning
Gick hem och sov ett tag
och sen dess har jag pluggat, och nu har jag huvudverk och är så himla utråkad, så jag förstår inte hur jag ska klara av att vara ännu mera tråkig och sitta och göra nationellt prov i engelska två timmar imorgon, jag orkar inte. Kommer gå dåligt, like hell.
Bäst jag går nu så jag iallafall kommer få mer än 4 timmars sömn inatt.
God natt.
Simons farfar ville visa sina rötter för honom i Finland innan han dog (eftersom han är en gammal man). Men de kom aldrig längre än till Stockholm, för där avled han.
Det första man tänker är: Nej, va hemskt! Han fick aldrig visa det han ville. En vilja i hans liv blev ogjord. Men jag vet inte.. På samma gång känner jag att vad härligt det måste vara att dö när man känner att man är påväg, till nått man saknat att göra. Då är man liksom lycklig, förväntansfull och har något framför sig. Skulle han ha gjort resan fullt ut och kommit hem till vardagen igen, sitta där och veta att man är gammal och dör snart. Att dö i en liten lägenhet... Att dö när man är påväg, när man har den där känslan i kroppen så tror jag att den kommer leva kvar som en possetiv energi.
När han lämnade sin kropp tror jag han tog de största kliv han någonsin tagit, ut mot hamnen i stockholm, steg på färjan där han alltid kommer stanna med en lyckliga känslan att äntligen är jag påväg.
---------------------------------------------------
Förövrigt så har denna dagen varit seg. Har vandrat omkring i skolan mest för mig själv och lyssnat på musik, och bara gjort det jag skulle göra.. Har inte orkat tänkt på det jag gjort. Just nu virvlar det andra tankar i min skalle :-)
Satt kvar på skolan till fyra och planerade om våran utställning
Gick hem och sov ett tag
och sen dess har jag pluggat, och nu har jag huvudverk och är så himla utråkad, så jag förstår inte hur jag ska klara av att vara ännu mera tråkig och sitta och göra nationellt prov i engelska två timmar imorgon, jag orkar inte. Kommer gå dåligt, like hell.
Bäst jag går nu så jag iallafall kommer få mer än 4 timmars sömn inatt.
God natt.
Kommentarer
Trackback
